Jag är inte halv utan mina vänner, jag är ingenting.

Att förlora en vän gör ont, men man har oftast någon/några kvar.

Som förstår och vill hjälpa.

Tänk dig ett liv utan vänner, hur skulle det vara?

Skit rent ut sagt.

Jag ville bara säga tack till alla mina vänner för att ni finns :) <3 Ni är allt<3

IG i engelska.

IG i matte.

IG i svenska.

IG i gympa.

IG i slöjd.

IG i no.

IG i so.

IG i b-språk.

Ig i Datakunskap.

IG i musik.

IG i allt som har med skolan att göra.

Men du har MVG i att få mitt hjärta banka och benen darra.

Tårar som rinner,

Hjärtan som brister,

Gråt inte mer, för du duger som du är.

Låt någon pussla ihop ditt hjärta igen, för du är värdefull & unik.

Gråt inte mer för att du inte fångade hans hjärta, det var ändå bara skit som banka. Gråt inte för att det gör ont, smärtan brukar läka.

Le för det du har, det gör smärtan bättre.

Men hur man slutar gråta, visst är det en svår gåta?

Tankarna på dig är återigen tillbaks.

Jag vill fan bara att dom ska försvinna härifrån.

Känslorna jag har för dig är inte samma som innan.

Innan du sa dom där sex orden som fick mitt hjärta att brista.

Jag var beredd att offra hela mitt liv för dig.

Den underbara människan, den gulliga killen som jag vet att du egentligen är. Det är klart att jag tycker illa om dig efter allt du gjort mot mig.

Men en dag kommer du inse vilket jävla misstag du gjorde.

Jag vet inte om jag vågar falla dit igen, om jag ens vågar tycka att någon är söt igen.

Kom igen killen, inse ditt bästa.

Om du är osäker så sträck ut din hand så tar jag den och visar vägen till det säkra. Mina känslor för dig kommer kanske inte vara kvar för alltid, men såren du har givit mig kommer värka för all framtid.

Men du är ändå så jävla falsk.

Jag trodde fan att du var en seriös kille som inte skulle svika efter bara några dagar. Men du har gjort ditt val och det sved som fan, ända in i hjärtat, ända in i själen.

Du älskade inte mig som jag var, helvete också.

Jag älskar att skriva poesi.

Jag älskar att vara med mina vänner.

Jag älskar att shoppa.

Jag älskar att få min röst hörd.

Jag älskar när det går bra i skolan.

Jag älskar att känna mig betydelsefull.

Men den jag älskar mest i hela världen är min bror<3

Jag vet fan inte vad jag ska tro.

Vår vänskap kanske var en stor jävla lögn.

Jag ville hjälpa dig, stötta dig, finnas där för dig.

Men det här var andra sveket, våran vänskap kommer aldrig tillbaks.

Jag orkar bara inte, alla tårar jag gråtit för dig, fattar du hur jävla äkta dom var?  Vilken jävla smärta jag upplevt för din skull?

Nej, tydligen inte och nu vill du inte ha mig kvar.

Hejdå så kallade kompis :/

allt men det ända jag fick tillbaks var en massa skit.

Jag duger inte.

Jag är ful.

Jag är äcklig.

Jag är helt jävla dum i huvudet.

Visst,älskling,visst är det så du tycker om mig?:(